Ja det kan tyckas vara en lite konstig fråga, men i vår familj så känns den väldigt naturlig. Min pappa är nämligen med i den lokala orkestern och har alltid spelat cello så länge vi kan minnas. Att inte kunna spela cello i vår familj är med andra ord ganska tabubelagt. När jag träffade min första pojkvän så var det nämligen just rubriken som ställdes vid första mötet med pappa. Är det inte dags för dig att börja lära dig spela cello? Han har aldrig frågat någon annan det efter att detta hände, mamma reagerade starkt som tur var… Men självklart hade jag också tyckt det varit himla roligt om min numera man kunde spela cello.

Men dit jag vill komma egentligen är ju själva grunden av denna fantastiska tradition. Det är nämligen notboken Cellisten som är hemligheten bakom att vi alla spelar så bra cello. Denna notbok som går att köpa på Notlagret.se har alltså varit med mig sen barnsben och det är ur denna som jag lärde mig att spela mina första låtar.

Nostalgi

Ja men jag måste ändå erkänna att cellon och ljudet av den är nostalgi för mig. Jag har alltid lyssnat till den när jag ska sova eftersom pappa varit tvungen att öva på kvällarna. Men ingen av oss hade något emot det. När jag fick min första notbok Cellisten, som finns i flera upplagor, så blev jag helt tokig! Jag var så glad att tårarna nästan rann ned för min kind trots att jag bara var 8 år gammal. Sedan dess har den hängt med och jag skulle absolut vilja föra den vidare i generationer. Just nu får jag nöja mig med att jag åtminstone får spela lite om kvällarna, precis som pappa en gång hade gjort för mig.